jag tror nog att alla människor har vissa perioder eller dagar då man mår sämre.
när allt är fel? allt går fel? familj? för mycket press? för mycket besvikelse? idioter? skola?
förflutna? hälsa? framtiden? när allt känns skit? och mycket mer..
just nu är jag nog en sådan, är fylld av besvikelse, undran och miljoner tankar bara flyger omkring
inom mig. känns som att jag hade kunnat klaga på miljoner saker.
att du först är något jag mår bra av
att du sen blir något jag bryter ihop av
att säga saker man menar men inte visar?
göra allting värre genom att tro man gör det bättre
du är inte som bortblåst men borta.  
du är inte ett minne för mig, vi har minnen tillsammans.
det är inte du, inte jag, det är vi!
ge mig en vändning.